“Petrus hade hört talas om mördar-bäbisen som kunde slå till mot ensamma pappor i bilar, men han var helt säker på att det bara var en vandringssägen, precis som alla andra historier hans vänner hade dragit för honom kring lägereldarna.

Han hade aldrig föreställt sig att han själv skulle falla offer för mördarbäbisen, speciellt inte i dagsljus. Och åtminstone inte en dag som denna – det var ju en alldeles för vacker dag att bli uppäten på…”